Senaste inläggen

av Lundberg 18 december 2009 kl 16:03

Hej!

Iadg fyller jag år... många som säkert inte tror det, men min fjortonde födelsedag är idag. Sedan dess jag sedan var här inne senast har jag varit på kurs i Viskadalen, och pluggat minsta möjligt. Bara liksom slappat. Och det skall jag fortsätta med!

Ha det bra!

/Adam

ANNONS
av Lundberg 13 december 2009 kl 21:56

Hej!

Vet att jag inte varit inne på en eveighet, men när är inne kan jag vä lprata lite om vad som har hänt, eller ja, de senaste dagarna iaf. I helgen var jag i Viskadalen, precis vid Viskafors på kurs med det Svenska Socialdemokratiska Ungdomsförbundet, SSU. Vi har ahft jätteroligt, men jag har fått mycket klart för mig också. Deyt är jätteviktigt att vi vinner valet 2010 också. Dles för att alliansen löften inte blivit sanna. Reinfeldt sa att arbetslösa skall få nya jobb, men det har blivit tvärtom. Och nu den 1 jan kommer 76 tusen pers bli utförsäkrade från Försäkringskassan för att dom är sjukskrivna. 76 tusen personer som inte kommer kunna försörja sig, inte kunna leva utan att vrida och vända på var enda krona dom äger. Om Reinfeldts regering vinner nästa valet, är det nästan för sent att sedan kunna göra något. Det är så mycket negativt jag kan komma på om högerpartierna, att det skulle krävas en hel föreläsning! Men som vi säger:
RÖSTA RÄTT RÖSTA RÖTT

/Adam

av Lundberg 2 december 2009 kl 21:32

Hej!

I förra veckan var nationaldemokraterna på hulebäcksgymnasiet, 1000 meter från min skola. Rektorn på hulebäck ställde sig tillsammans med andra lärare med deras ryggar mot deras monter och förde bort alla elever från deras bås. Det efter att dom gett ut riktigt rasistiska lappar och klistermärken. Så rektorn ringde polisen, och tvingade ut ND från gymnasiet, efter att många kännt sig kränkta. Självklart kommer dom med anledningen att det är olagligt med att det är olagligt att knuffa ut dom jag håller inte med! Och dessutom har dom ingen rätt att vara där om någon ens kännt sig kränkt! Det är olagligt att kränka!

Att bo säkert, i ett samhälle där alla är trygga, att alla blir mätta efter en måltid, ha ett ställe att kalla "hem" och ha ett ställe att kalla "jobbet" är en grundlig mänsklig rättighet. Att bo i en stad där man sitter och väntar på att bussen skall sprängas i luften är skit. Därför, om man vill, skall man flytta därifrå. Det behöver inte vara långt, men många väljer det och jag är stolt när jag säger att vi år 2008 släppte in dryga 80 000 människor från alla världens hörn. Och det är skitbra att Sverige är ett land dit man kan komma, ett kortare eller längre tag, och kunna känna sig trygg. Det är riktigt skönt att kunna säga så. Men mycket behövs göras i Sverige. Det kommer nog aldrig  vara perfekt, men man ska aldirg sluta kämpa.

/Adam 

av Lundberg 1 december 2009 kl 00:02

Hej!

Såhär innan mitt möte med kudden tänkte jag kika in här också! Nu är det december. Har varit det de senaste 2 minuterna faktiskt. Idag är det då tisdag, och nästa måndag, då åker jag till Kiel! Ska bli så sjukt gött asså! Det var väl allt... Ha de!

/Adam

av Lundberg 29 november 2009 kl 01:21

Hej!

I fredags fick jag låna en film av min kompis som heter "Office Space", och jag kan bara säga det att Stephen Root som spelar den mumlande, utmobbade killen gör en fenumenal insats, och jag tycker hans karaktär e so go! Bara så ni vet, jag ycker den är riktigt bra!

/Adam

av Lundberg 27 november 2009 kl 22:14

av Lundberg 25 november 2009 kl 23:44

Hej!

Jag börjar väl från börjar av veckan... I måndags var jag med SSU och rekryterade medlemmar. Vi var först på burgårdens gymnasiun och sedan nåt frigymnasium som var riktigt blått! Asså dom var inte så nöjda att ha oss där, även om vi såklart fått tillstånd. OM ni vill se en bild går ni in på: http://www.ssu.se/index.php/aktuellt/nyheter/75-nyheter/282-vaelkomna-alla-45-ny-goa-medlemmar-i-goetet

Mig hittar ni under det första b:et i jobb!

I tisdags var en helt vanlig dag, och inget speciellt hände, samma gäller idag, då allt var typ asnormalt. Fast jag har fått en riktigt rakabajsare huvudvärk! Riktigt ont gör det. Men nus akll jag sätta mig och skriva en insändare till nån tidning, mer info kommer inom kort. Och ja, ännu en sak - jag träffade Jytte Gutland hihi.

Ha det gött!

/Adam

av Lundberg 20 november 2009 kl 23:25

Kapitel 1

Eftermiddagsrushen var i full gång. Men ändå envisades jag att dra med mig min son Jonas, som skulle gå ut nian om bara någon vecka, till Ullared och fynda några snygga kläder som går sönder efter några tvättar bara. Men om han kunde ha kläderna på sig de där timmarna när alla fick betyg och sådant där, tyckte jag det var lönt att åka alla de milen.

Det tyckte inte Jonas, och han visade det. Han slet av sig sin urtvättade tröja och satte sig i solen på baksidan, och sa att han ju kunde vara hemma med pappa och sola. Det gick inte för sig, poängterade jag om och om igen, snällare i början och i slutet som en riktig tjatkärring. Hans pappa, Thomas, sa åt Jonas att komma ut till mig och åka iväg

-                     Nu åker vi!, skrek jag till Jonas.

-                     Ja, mamma, sa han besviken och kollade argt på sin pappa. Att du alltid ska tjata om allting! Hej då, pappa!

-                     Hej då, Wiwi och Jonas!, skrek Thomas ifrån baksidan. Glöm inte att köpa en fin tröja till skolavslutningen.

-                     Vi ska fixa en snygg en, sa jag med en glad röst och blinka åt honom.

Vi satte oss i våran Volvo, beredda på att ila ner till Ullared. Det väckte debatt mellan Jonas och mig om vilken slags tröja han skulle köpa. Det var allt han behövde tyckte han. En tröja med ett häftigt motiv. Jag tyckte det lät knäppt med så lite. Han skulle ju gå ut nian. Då skulle han ha en snygg vit skjorta, och helst en svart slips eller fluga.

Jag körde i 50 kilometer i förorten. jag körde runt om hela orten flera gånger innan Jonas reagerade på att för varje gång de körde förbi Johanssons hus hade deras hund grävt ett allt större hål i gräsmattan för varje gång de körde förbi. Utan några ord körde jag upp mot motorvägen. Så jag sa att jag hela tiden varit på väg till motorvägen och att du ska överväga skjorta med slips eller fluga.

-         Ja, visst, som om, svarade han ironiskt. 

Kapitel 2

Tick tick, sa blinkern när jag svängde på påfarten som bestod av en lång skarp vänstersväng. Kön blev längre bakom mig eftersom jag beslutat att bromsa in innan svängen. En bil tutade upprepande, om och om igen. Ingen av de andra förarna tycks ha tyckt att det var någon idé att tuta eftersom just den bilen tutade så mycket. Tredje bilen i kön med mig i spetsen var en polisbil.

Konstapel Manne Erlandsson satt bakom ratten, redo att sätta igång blåljusen bara för att komma förbi. Men så kunde han ju givetvis inte göra. Det skulle vara utnyttjning. Det var nog det ända som höll honom tillbaka för att faktiskt göra det.

Jonas satt på passagerarsätet och kollade i backspegeln.

–                    Mamma, sa han, det är kö.

–                    Jag vet, men vad ska jag göra?, svarade jag.

–                    Vad sägs som att köra?, sa Jonas och skrattade lite.

Det gjorde inte jag. Jag hittade inte en enda faktor till att det skulle vara kul.

När Jonas märkte det blev han sur och kollade ut genom fönstret. Svängen var äntligen klar. Jag körde upp på motorvägen och satte in fartkontrollen på 110 kilometer i timmen. Eftersom det fanns en polisbil i kön bakom henne körde ingen om. Det gick ju faktiskt i maxfarten, men det hade nog inte stoppat någon av de som satt bakom ratten bakom de övriga i bilarna.

Om bara inte den där polisbilen hade legat bakom mig och kört, tänkte Erik Bylund, som körde bilen mitt i mellan polisbilen och Wiwis bil. Om bara inte den där polisbilen kört där, så hade jag direkt kört om, tänkte han, och satte på en pratkanal på radion i total panik eftersom han var över en kvart sen redan till stan.

Konstapel Erlandsson satt nöjd i sin bil. Den V70:n var han nöjd med. Den var bekväm och man satt inte för långt ner. Han drack kaffe ur en mugg som bevisade att han hade köpt den på en bensinstation eller någon livsmedelsbutik. Han hade tänkt byta cd-skiva i musikspelaren. Han hade lyssnat på den här skivan om och om igen minst 10 gånger, och även om den var riktigt bra, vilket den var, tyckte han att det var dags att lyssna på lite annan musik än den 60-talsrocken. Han hade muggen i en hand och den andra var placerad på den vänstra av rattens ekrar.

-                     Hur i helsike ska jag klara av det här?, tänkte han.

Han kom på en lösning att han kan ha muggen full med varmt kaffe och ratten i samma hand. Han testade det lite innan han börja rota bland skivorna. Det funkade, han hoppades på det i alla fall.

När han var på väg med handen mot handsfacket kom en högersväng och utan att han tänkte på att muggen fanns vred han ratten åt höger och fick nästan hela muggen med varmt kaffe över sina ben.

-                     Shit, shit, shit, skrek han samtidigt han drabbades av panik.

Men han började leta efter servetter i bilen, och började då köra väldigt ostabilare än tidigare. Det får bilar bakom tro att han kanske inte märker om de kör om. Men de är för sena. Tung trafik har redan lagt sig i omkörningsfil och är på god väg uppåt. Först passerar en buss som är full av turister som lika så dom är från Sverige. Sedan ett lyckligt fotbollslag, eller om det var hockeylag kunde jag inte se. Sedan kom en långtradare som körde radioaktivt avfall. Den lastbilen körde till slut om alla bilar och de båda bussarna.

Erlandsson har äntligen hittat servetter och är på god väg att ha torkat upp det mesta kaffet från läderstolan. Tre stora fordon har under den tiden hunnit köra om honom. I bilen efter honom kör en gammal bil, dekalerna var borta, men karossen liknade en gammal SAAB-bil. Långtradarens chaufför Anti Järvenpää sitter lugnt och kör efter att han kommit bara några timmar sedan med båten från Finland till Stockholm, och är nu på väg ner mot Europa.

Så närmar sig ett vägarbete och alla bilar ombes lägga sig i omkörningsfilen. Eftersom arbetarna inte är där just nu är farten tillåten till 110 km/h. När Anti försöker svänga funkar det inte. Han måste med all sin kraft dra i ratten så att den över huvudtaget ska svänga. Och så helt plötsligt funkar det att svänga igen. Och då funkar det utan problem. Så bra att han kraft gör att ratten svänger åt vänster till max, och hela lastbilen gör en skarp sväng till vänster. Släpets hjul har börjat ge efter och en efter en går de sönder. Hela släpet är inne i arbetsområdet och tar bort allt den kan ta bort i sin väg. Men när den träffar ångvälten går inte ångvälten sönder. Släpet gör det. Hela lastbilen välter.

Inget fordon bakom honom märker vad som händer förrän nu. Jag, som ligger lite bakom ser allting och genast när lastbilen gör svängen ställer hon sig på bromsen. Erik i bilen bakom mig ser inte vad som händer men, märker att hon bromsar. Konstapel Erlandsson håller fortfarande på att torka upp kaffet från hans knä och i sätet. Han har jätteont fortfarande och han överväger att svänga av nästa avfart, till ortens centrum där vårdcentralen är belägen. Medans han torkar upp kaffet märker han inte vad som händer, och att bilarna framför honom bromsar. Föraren i den gamla Saaben har hela tiden försökt köra om polisbilen, och bestämmer sig nu för att göra slag i saken. Han lägger sig i omkörningsfilen och ser hur lastbilen nu har vält. Och det skulle inte dröja länge innan det började brinna. Jag lyckas stanna min bil. Jag vet inte riktigt än vad som har hänt, men jag står stilla. Jag kollar upp i backspegeln och ser att en bil kommer närmare och närmare. En knuff och en buckla ger Eriks bil Volvon framför innan den står helt still. Polisbilen börjar närma sig. Han kollar inte upp för än det nästan är försent, och svänger direkt till vänster, ut i omkörningsfilen där en obehagligare överraskning väntar honom och bromsar. När han lagt sig i filen blir han så förvånad och skräckt av vad som hänt när han ser den brinnande lastbilen, och den lilla Saaben, som inte för så länge sedan låg bakom honom, nu också står i lågor. Saabens tak har slitits av, och desperat försöker föraren ta av sig bältet. Men i den paniken han är i klarar han inte av det.

Det gör ont i allas hjärtan när dom ser hur han plågas i lågorna och hur hans kläder börjat brinna. Polisbilen står helt stilla precis bredvid min bil, när han tagit hjälpt av handbromsen i sin hårda inbromsning. Saabens förare lyckas äntligen ta av sig bältet och gå ut, men det första han gör när han sätter ner den svarta skon på marken är att falla baklänges och slå i bakhuvudet i en dödande smäll. Ett skrik hörs och på knappt en sekund är det över och man ser hur den brinnande mannen ligger med huvudet på sätet han för bara 5 minuter sedan satt på och körde bil, nu är död.

En utav bussarna ser man har krockat in i lastbilens släp, och hela bussens för står i brand.

Då klarar blev det för mycket för mig. Jag kunde inte hålla det inne. Jag var tvungen att gråta, så det vad var jag gjorde.

Erlandsson har gått ut ur sin bil, och hör hur glas krossas. Han fruktar det värsta. Men då ser han hur människor i de båda bussarna försöker ta sig ut genom fönstren, och dem ser välbehållna ut. Han säger nåt i sin radio om katastrof och att någon evakueringssignal skulle gå. Det tog ett tag för mig att lista ut att det var ”Hissa Fredrik” som mina föräldrar alltid kallat det.

Försiktigt tar sig bussresenärerna ut ur bussen. Men det gick snabbt. Ingen ville vara kvar i bussen, och hade slagit sönder alla fönster som kunde användas som nödutgång.

På inte många minuter var polis, ambulans och brandkår på plats. Jag la direkt märke på hur dom är redo för det absolut värsta. Ansiktsuttrycket som utrycker hårdhet, fotsteg som visar mod och den obligatoriska klädseln. En utav brandmännen, Ulf, var en man någonstans i femtioårsåldern, en liten mustasch längs överläppen och ett leende, som ser välkomnande ut och Jag fick direkt en varm känsla, och för första gången på länge kändes det alldeles speciellt inuti mig. Jag tackade snabbt Gud att Han tagit hit räddare på så kort tid. Ulf sa att till de övriga från SOS att det är radioaktiva ämnen med i bilden. Då kollade alla upp. Inte en min var den andra olik. Alla visste direkt vad som skulle hända. Varje person från SOS tog upp sin mobil och ringde iväg.

-         Ringer dom hem och säger farväl?, sa jag till Ulf helt spontant.

-         Nej nej, sa han, vi måste ha speciella dräkter bara.

Samtidigt som han svarade tog han några diskreta steg ifrån mig. – Det går inte att vara försiktig nog nu, sa han. Han gick iväg med korta intensiva steg. Jag gick in i Volvon och satte mig ner. Hon hade för längesen insett att det nog inte blir något Ullared denna gången. Hon drog en suck. Jonas var på utsidan och försökte skicka så många sms möjligt till alla sina vänner att han varit med i en olycka. Konstapel Erlandsson som var med i olyckan försöker övertala de andra poliserna som kommit till platsen att det inte är något med honom, att han är fri från radioaktivt avfall. Fast de andra poliserna lyssnade inte. Det var ju ganska komiskt att just en sådan skicklig och erfaren polis, som Erlandsson sagt sig vara. När han kom fram till sina kollegor var han arg. Han hade inte bara väldigt ont på knäet, men det var inte roligt att göra sig till åtlöje på så sätt att det ser ut som han gjort ner sig. Allt hans kollegor gjorde var att skratta och en av dem sa att han skulle få ett platsskydd att få sitta på när han kör sin bil. Då log Erlandsson ironiskt. Han tyckte inte det var något roligt allt med det, utan gick rakt förbi sina kollegor och gick bort till ambulanspersonalen.

Jag fick åka hem efter koll av ambulansmännen, som sa att om jag ville fick jag följa med till sjukhuset, men att det inte var något lindrigt. Jag avböjde. Till Jonas sa de bara att allt ser bra ut och att airbagen förmodligen räddat hans liv. Någon airbag hade inte utlösts på min plats, men gjorde det? Jag var ju i liv, lika så min son. Helt plötsligt känner jag hur någon kommer gråtandes och kramar om mig. Jag undrar vad i helvete detta är för något dumhuvud, men sedan när jag luktar känner jag min mans härliga doft. Jag hörde inte vad han sa eftersom han grät så mycket, men jag kramade om honom riktigt hårt och upprepade ”Jag älskar dig”.

av Lundberg 20 november 2009 kl 23:22

Hej!

I helgen skall jag förhoppningsvis inte göra så mycket. Sälja tidningen imorgon, och kanske åka till moster. Inget annat planerat annars (tror jag...). På måndag har jag fått ledigt från skolan för att följa med SSU ut i GBG och ha kul, rekrytera medlemmar och lyssna på seminarier. Ett sånt liv jag alltid viljat ha. Inte typ att något är grundligt oplanerat. Utan allt ska följas punkt-till-punkt. I nästa inlägg kommer jag läga upp en novell jag har skrivit. Den innehåller lite fel, men ni får gärna hjälpa mig rätta och förbättra!

/Adam

av Lundberg 19 november 2009 kl 23:45

Hej!

Idag har nåt hemskt hänt. Det kanske inte är så hemkst för alla er som inte är tonårnigar, men idag har jag sjungit i en redovisning i musik. Fick asdåligt omdöme, men det lilla jag sjöng måtte vart det bästa jag sjungt ensam face till face med nån. Jag sjöng den absoluta nybörjarlåten "Spanien", och man skulle egentligen använda gitarren också, men det kunde jag inte. Skitpinsamt, men nästa gång ska vi ju spela nåt liknande fast på piano. Undrar hur det går. Hatar att sjunga när nån säger att jag skall. Jag sitter gärna i mitt rum och sjunger till min egna musik, men jag inbillar ju att ingen hör. Grannen skrek "Adam du sjunger jättebra" med jätteironi i rösten i sommras.

Aja, nu ska jag skriva rent ett arbete i NO!

/Adam

av Lundberg 19 november 2009 kl 00:46

Tjena!

När jag åkte med buss 611 från Mölnlycke måste han köra i rondellen över motorvägen från Södra Landvetter till centrum. Då från flygplatsen kommer en ganska ovanlig buss... Aldrig sett den innan och kollar om det står nåt på den. Det gjorde det. Det stod med stora bokstäver "ARVINGARNA". Då är väl dom i GBG nu då. Mamma satt brevid dom en gång på Landvetters flygplats när dom hade famlijens dag där uppe för många år sedan. 1998 tror jag... Jag min pappa, och min kusin skulle upp i luften och åka med ett Fokker F28 med SAS över Göteborg. Medans vi är uppe i luften sitter hon på flygplatsen och väntar på oss. Brevid henne sitter ett gäng unga killar, som alla vill komma fram och ha autografer från. Dagen därpå läste hon i tidningen att det vart Arvingarna hon satt brevid. Nu ska jag kila in i duschen!

/Adam

av Lundberg 17 november 2009 kl 18:34

Har du facebook? Sök då efter "Stena Line Sverige" och blir medlem där! Min video ligger uppladdad där, och sälvklart behöver du inte användare på facebook för att se den.

Idag var jag på Landvetter flygplats, och det var katastrof! Finnairs flygningar till Helsingfors är alla inställda. Man så hur passagerare gick så llångt att dom kommer anmäla flygbolag om inte flygplanet komme hit omedelbart. Herregud, riktigt spännande idag. Finnair kommer för övrigt hålla nere all reguljär trafik tills imorgon, men jag befarar att detta kommer bli som influensavaccinet. Skjuts upp hela tiden... Det skulle gå en försenad flygning till Frankfurt idag med Lufthansa. Och han ila så fort han kunde ner till början av banan, startade direkt och var i luften där de små propellerplanen brukar komma upp. Och det var en Airbus A319...

Nu har jag allt mer kommit in i SSU, och snart kommer det förmodligt och förhoppningsvis en ny klubb att startas i Härryda. Riktigt härligt att slippa åka till Järntorget i stan vareviga gång... Men från alla hål har jag inte hört mer än bra kritik. De säger att jag är envis och bestämd, vilket kan komma att bli en bra politiker. En bra politiker vill jag bli, om jag ska bli politiker. Många säger att jag passar lika bra som politiker som en labrador gör i matskålen.

Ha det bra! /Adam

av Lundberg 15 november 2009 kl 23:33

Hej!

Idag har jag inte gjort mycket. Tog bussen och sedan spårvagnen till min moster eftersom hon typ längtat ihjäl sig efter spotify. Så jag kom lite som en tomte och installerade det på hennes PC - det tog bokstavligt tavlat inte mer än 5 sekunder innan instalationsprogrammet sa: "Slutför". Härligt!

Imorgon är det en ny dag, ny vecka och ny skoldag. Så ni får ha det så bra :)

/Adam

av Lundberg 13 november 2009 kl 23:05

Hej!

Skatten du betalar från din lön sänks. Det är en bra sak med det. Du som får lön får mer pengar i plånboken. Det finns en rad negativa saker;

  • Underskott. I och med skattesäkningen Anders Borg tagit fram skapar han ett underkott på åtskiljaktliga miljader.
  • Välfärden kommer att gå sämre. Skolan kommer att få mindre pengar, sjukvårde kommer behöva dra in på personal och antal sjukhusbäddar. De 20 000 nya polistjänster som Beatrice Ask och Fredrik Reinfeldt lovat kommer aldrig komma. Nu kan la du Beatrice bara hålla käften och göra ditt jobb, som verkar gå som en dans på rosor?
  • Kommunerna kommer inte kunna ha kvar ungdomsjobben. Vi ligger redan på plats 27 i Europa med mest ungdomsarbetslöshet!

Detta är bara lite av vad som kommer förändras! Vad tycker du?! Kommentera gärna!

Presentation

Tjabba!

Lundberg här som reporterar allt mellan himmel och jord.

Omröstning

Sverigedemokraterna - Ja eller nej?
 Ja!
 Nej!

Min härliga gästbok!

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloglovin'

Följ laugh. dance. vote. med Bloglovin'